Neil Young en av musikhistoriens storheter, besöker den gröna ön Irland för en spelning den 30 juni. Konserten äger rum pÃ¥ Malahide Castle strax utanför huvudstaden Dublin. Tänk att fÃ¥ stÃ¥ där i den (förhoppningsvis) ljumma sommarkvällen och med slottets silluet som fond, fÃ¥ höra ackorden slÃ¥s an till klassiker som Harvest, Like a hurricane eller Pocahontas. Detta är ju mannen som har försett oss med fantastiska lÃ¥ttexter i sin mer än 30-Ã¥riga karriär som soloartist, men även som medlem i band som Buffalo Springfield, Crosby Stills Nash & Young eller akompanjerad av gänget i Crazy Horse. Jag menar ta bara en textrad som ”Will i see you give more than i can take? Will i only harvest some? As the days fly past will we lose our grasp or fuse it in the sun?”…ytterliggare ord är överflödiga!

Deltävling i tisdags kväll (amerikansk tid) för American Idol med ”The Lennon/McCartney Songbook” som tema, en hel del Beatles-dängor med andra ord. En minst sagt initiellt tufft tema, särskilt för damerna i frÃ¥ga dÃ¥ Beatles ”skall” framföras av män. Det skulle även visa sig vara en ruggigt svÃ¥r uppgift att ta sig an för de flesta utav deltagarna. När kvällen led mot sitt slut visade det sig även att även juryn lidit en hel del.

Segertippade (av många) charmtrollet David Archuleta visade nervositet för första gången och gjorde bort sig rejält genom att glömma bort delar av texten, något som ofta  resulterar i utröstning och utskällning utav juryn. Ramiele visade åter upp sin inkompetens när det kommer till låtval och levererade enligt Simon och undertecknad det blekaste och tråkigaste bidraget för kvällen, jag var tvärsäker på att hon skulle ryka under utröstningen dagen därpå.
En personlig favorit i David Cook gjorde det bästa framträdandet för kvällen med sin tweakade variant av Beatles ”Ellinor Rigby”.

Domedagen följde där den amerikanska publiken/tittarna som alltid svingade lien mot en av de tolv. Ett tidigare citat frÃ¥n Simon ”- I wish this was a talent show instead of a popularity show” skulle snabbt göra sig pÃ¥minnt genom att bespara Ramiele frÃ¥n avgrunden med de tre personer som fÃ¥tt minst antal röster. Men sÃ¥ är hon ju sÃ¥ lätt att gilla den där Ramiele.
Bottenskrapet resulterade i Syesha (mer talangfull än populär), Kristy Lee (skändade nästan Beatles med sin countryversion) och David Hernandez (kvinnovätan uteblev). Hade jag fÃ¥tt tippa utgÃ¥ngen hade jag lätt lagt in lägenheten som insats pÃ¥ Kristy Lee och tur är väl dÃ¥ att jag inte fÃ¥r tippa för dÃ¥ hade jag varit hemlös i skrivande stund. Det blev stället David ”Sladderläpp” Hernandez tur att lämna tävlingen. Hans trumfkort lÃ¥g i kärlekskranka kvinnor men de verkar ha hopat sig kring unge herr Archuleta istället.

Jag önskar att publiken röstade mer med hjärnan än med andra kroppsdelar för en gångs skull.

Ett av de mer underskattade instrumenten i ett band idag är elbasen. Detta ofta förbisedda redskap, har i många fall setts som en utfyllnad av bakgrundssoundet, och har alltför ofta fått stå tillbaka till förmån för elgitarren. Det finns dock ett par undantag i musikhistorien, där elbasen har fått en framträdande position. Ett av dessa särfall är det insomnade svenska indiebandet Fireside, som med sina maffiga basgångar försökte återta lite av basens glamour. Lyssna bara på låtar som Kilotin, Smokerboy eller Left Rustle så förstår ni vad jag menar. Ett annat tips är några av Black Sabbath´s tidiga alster som NIB eller Evil Woman. Man kanske skulle lära sig att spela bas? vore rätt coolt, men det är klart att med den nuvarande skrala inkomsten så måste man väll sälja tv´n eller ta ett snabblån för att täcka en sådan investering.

Redan nu kan jag med säkerhet utnämna ett av årets bästa album, nämligen Saturnalia med Gutter Twins, ett genialiskt samarbete mellan Mark Lanegan (Screaming Trees, Queens of the Stone Age) och Greg Dulli (Afghan Whigs, Twilight Singers).

Mark Lanegan som enligt mÃ¥nga har en av världens bästa sÃ¥ngröster skulle säkerligen göra ett mästerverk av ”Bä bä, vita lamm”.

Turligt nog gästar de båda herrarna Sverige och Debaser i Stockholm den 15:e april, något som måste upplevas för de som växt upp med indie/rock.

Det känns speciellt att diskutera fenomenet American Idol, en talangjakt efter skönsjungande puddingar med stjärnor i ögonen varje gång det blinkas mot den hysteriska amerikanska publiken. En publik som bidrar med ~30 miljoner röster varje vecka för att desperat försöka hålla kvar sina idoler under programmets gång.
Min personliga favorit har dock aldrig funnits bland deltagarna utan i den triobaserade juryn i form av Simon Cowell, en britt vars knivskarpa tunga alltid levererar den brutala sanningen till de som förtjänar den.

Igår valdes de tolv slutgiltiga deltagarna ut 2008 år American Brainwash och jag ger er följande, ur en objektiv syn:

Namn: Amanda Overmeyer
Musikalisk stil: Rock
Personlig uppfattning: Attitydsspräng HD-chick på gränsen till uppkäftig men som lyckas balansera ett lugn och the beast within. Känns äkta och
genuin med en lätt skrikig/raspig röst. I like.
Uppskattad slutplacering: 5:e plats

Namn: Brooke White
Musikalisk stil: Pop
Personlig uppfattning: Om någon undrar vem som gömt Wästgöta Kloster-osten, här är svaret. Damen med det passande efternamnet ser konstant
olycklig ut vilket ofta speglar hennes val av låtar att framföra. Känns lite felplacerad ibland.
Uppskattad slutplacering: 9:e plats

Namn: Carly Smithson
Musikalisk stil: Pop, Rock, Soul
Personlig uppfattning: Irländsk tattuerad powerpingla som är svår att ogilla, förmodligen för att hon kommer från ett land där människor är sig
själva utan att göra sig märkvärdiga. Besitter förmodligen den bästa sångrösten i hela AI och känns redan mycket populär hos den svårflörtade
amerikanska publiken såväl som juryn. Kommer ta sig långt, sanna mina ord.
Uppskattad slutplacering: 2:a plats

Namn: Kristy Lee Cook
Musikalisk stil: Pop, Country
Personlig uppfattning: Ofattbart hur den här tjejen nått ända hit, jag tippar på att utseendet och personligheten till en viss del tagit henne
så här långt i tävlingen. Har noll utstrålning vad gäller artisteri, sången är inget man kommer ihåg heller. Bör och ska åka ut fort.
Uppskattad slutplacering: 11:e plats

Namn: Ramiele Malubay
Musikalisk stil: Pop, Soul, R&B
Personlig uppfattning: Sockersöt och ödmjuk filippin med en stor röst i en liten kropp. Lätt att gilla. Faller bort om hon fortsätter välja alltför
svåra låtar som under kvalomgångarna.
Uppskattad slutplacering: 6:e plats

Namn: Syesha Mercado
Musikalisk stil: Soul, R&B
Personlig uppfattning: Färgstark sprettös med ett konstant vitt leende. Känns som hon kommer växa både sångmässigt och in i folks hjärtan under
tävlingens gång, man anar att hon sparat på krutet lite väl länge.
Uppskattad slutplacering: 4:e plats

Namn: Chikezie
Musikalisk stil: R&B, Soul
Personlig uppfattning: Den enda svarta manliga deltagaren som tagit sig ändå till slutet av tävlingen. Är talangfull i att välja otroligt sega
R&B-dängor som fÃ¥r en att somna innan han tagit första tonen. Har varit nära att Ã¥ka ut flera gÃ¥nger. Domedagen är nära. Oförglömligt när Simon kallade honom för ”Jacuzzi”.
Uppskattad slutplacering: 12:e plats

Namn: David Archuleta
Musikalisk stil: Pop, Soul
Personlig uppfattning: Yngling som tagit alla med storm, publik som jury. Ska tydligen fått en allvarlig sjukdom i stämbanden under tidig ålder som
resulterade i en kritisk men ändå lyckad operation som i sin tur ledde till att hans röst blev ännu bättre vilket har visat sig. Enorm röstkapacitét för
en så ung deltagare. Extremt kompetent när det gäller att välja låtar och att dessutom göra om dem till sina egna. Visade sig mänsklig i sista
kvalomgången när han valde en av få låtar som aldrig ska sjungas utöver originalartisten. Det ska mycket till för att unge David inte ska ta hem
hela AI.
Uppskattad slutplacering: 1:a plats

Namn: David Cook
Musikalisk stil: Rock
Personlig uppfattning: Rockälskande soffpotatis som ofta fläker ut gitarren under sina framträdanden. Skön röst och bra driv. Stora
svagheten är avsaknaden av en utstrålning.
Uppskattad slutplacering: 7:e plats

Namn: David Hernandez
Musikalisk stil: Pop, Soul, R&B
Personlig uppfattning: Smörsjungande boytoy som säkerligen orsakar kvinnoväta i publiken. Har potential men sjunger ständigt ballader vilket
alltid straffar sig i längden. Känns ointressant.
Uppskattad slutplacering: 10:e plats

Namn: Jason Castro
Musikalisk stil: Pop, Rock
Personlig uppfattning: Dreadlockprydd underdog som inte har insett hans position i tävlingen. Drar sig för intervjuer och att ”sjunga
inför för mÃ¥nga människor samtidigt”. Onekligen ofrÃ¥nkomligt i AI. Känns genuin. Kommer gÃ¥ lÃ¥ngt.
Uppskattad slutplacering: 4:e plats

Namn: Michael Johns
Musikalisk stil: Rock, Soul
Personlig uppfattning: Smutsig lädermärla från Australien. Känns nästan äckligt egen. Alltid bra sångröst och låtval. Hur hårt bankar det amerikanska hjärtat för Australien?
Uppskattad slutplacering: 3:e plats

Nästa tävlingskväll är på tisdag den 11:e mars, en recension följer dagen därpå.

Skivbolagselefanten EMI har enligt färska uppgifter fått krypa till korset i frågan om kopieringsskydd vid nedladdning på iTunes. I en artikel på E24 idag kan man läsa att:

”EMI:s avtal med Apple väntas inleda en omvälvning av den digitala musikindustrin som hittills motarbetat kopieringsmöjligheter.”

EMI hävdar att de lyssnat på vad konsumenten efterfrågat, men det finns säkerligen en och annan slant att tjäna på denna strategi.  I kulisserna står de andra konkurrenterna och väntar ängsligt på utvecklingen.