Drog en sväng till staden tidigare under dagen för att inhandla Kid Rock’s senaste album i Rock N Roll Jesus men jänkaren frÃ¥n Michigan med garageblues i blodet var tydligen inte ”tillräckligt inne” i Sverige enligt damen bakom disken. Ett svar man för övrigt bör vänta sig i dagens skivaffärer dÃ¥ man ser femtioelva olika versioner av Jens Zelmerlövs album pÃ¥ hyllorna.
Turligt nog kunde man beställa hem plattan och så gjordes, förhoppningsvis anländer den innan han hinner bli utfryst igen.
Kid Rock eller Robert James Ritchie som han egentligen heter har alltid gjort något jag uppskattar hos artister, nämligen att ständigt experimentera med sin musik och undvika radiovågornas fallgropar. Han slog igenom med albumet Devil Without a Cause 1998 och få har väl missat stänkarna Cowboy och monsterstråket Bawitdaba.
PÃ¥ senare Ã¥r har man dock hört mindre och mindre frÃ¥n herr Rock men i slutet pÃ¥ förra Ã¥ret kom sÃ¥ ovan nämnda Rock N Roll Jesus där mycket av Kid Rock’s klassiska rock/rap-mix ersatts med ren amerikansk blues. LÃ¥ttexterna är mer varierande och bra mycket mer seriösa än tidigare material, dock ligger fokusen som alltid pÃ¥ krök, pök och rök vilket är Kid Rock ut i fingerspetsarna. Vill man snabbt finna tycke för skivan bör man lyssna pÃ¥ Amen, All Summer Long eller So Hott.